Rebo royal living...

söndag 8 november 2009

Scenario Girre

15.57
Marco och Angel skämtar om vem som är snyggast på stället,
marockanska små servitör-nissarna Hassan och Abdullah smyger förbi och fnissar förtjust över tokigheten, klockan från köket ringer och Angel brinner plöstligt av på Marco för att han inte hämtat upp maten än. Jag står febrilt och letar efter vilken "familj" i data-programmet tjursvans och halv portion husets friterade småfisk ligger under, Abdullah ber mig om notan för bord 303 på terassen och sen har också bord 18 i stora salen flyttat till bord 31, det tillkommer 4 nya beställningar i min hög och jag har fortfarande inte hittat knappen för tjursvans-tapasen.
Marco har inte kommit upp från köket och Angel brinner av igen.
Telefonen ringer och jag måste svara men minns inte den långa meningen de försökt lära mig (hemskt god morgon, Ni har kommit till restaurang ---, tack så hemskt mycket för att Ni ringer, Rebecca till er tjänst, vad kan jag hjälpa Er med?) och det slutar med att jag kopplar samtalet till fel person och måste springa iväg för att...
...Hassan ber mig om en pepsi, en flaska mineralvatten, två cañas, och nu kommer Abdullah med två betalningar, varav en är med mastercard och Angel som just svept 1 liter vatten i en klunk i köket svär igen över livet, tar över kassan och jag börjar istället leta efter nånting jag kan stoppa in i diskmaskinen.
Abdullah ber mig om en café cortado och en te, men han pratar så svagt och jag gör istället för teet en juice. Bryter nästan alla fingrar medan jag försöker hålla fast apelsinhalvorna när de pressas ur, och dessutom visar det sig sedan att det malda kaffet jag använt mig av hela dagen är koffeinfritt, men ingen har kommit ihåg att berätta för mig om att det bytet skett kvällen innan. En grupp tyskar kommer samtidigt in och ber om vägbeskrivningen till Katedralen... som ligger mitt emot. Ingen kan tyska, och ingen orkar förklara, men man måste ju.
Pappret till kreditkortsfakturorna tar slut.
Under tiden har klockan blivit fyra och kocken har slutat sitt förmiddagspass.
Efter sig har han lämnat ett 3:e världskrig och Angel gråter på insidan.
Marco försöker skämta lite med honom om det där med vem som är snyggast igen, men det blir bara fel och båda brinner av på varandra för femtielfte gången denna dag.
Hassan ber mig om en Nestea, en cafe solo och två mineralvatten
och bord 28 har inte fått sin efterrätt.
Abdullah korrigerar notor och upptäcker att tre saker är inskrivna som tapas och inte under hela portioner och fisk.
Kaching, ännu ett fel och vi kommer få betala med det från dricksburken.
Stämningen är allt annat än mysig, och för att sätta dit the final touch kommer nu vår adlige chef Don R och hans stone face till dotter in för att påpeka några brister och se sig omkring.
Inspektering av vinglas som av misstag fläckats av nåt finger upptäcks,
och stone facet kallar in Angel i köket och vi alla kan höra hur hon befaller honom att "stänga igen sin mun", angående vad är det ingen som fattar.
Jag torkar maniskt alla ytor jag kan tänka mig behöver torkas,
servitörerna dukar om bord och korrigerar notor,
cheferna försvinner och Angel kommer ut ur köket. Ser att hans bägare verkligen runnit över och jag förundras över hur han ens håller ihop...nu kommer det inte ens nån pust eller nåt "qué barbaridad!" och det är bäst att stay off ett tag.

... Och detta utspelar sig under ca 8 minuter av dagens första pass. Helt utan överdrift.

Men alltså jag är faktiskt lite gladare nu, även om det inte syns här heller..

(Det var en fin dag och jag låg och lyssnade på Turantot i Parken. Så tvetydiga kan sakerna vara)

torsdag 5 november 2009

rena barnaskaran!

Dricker chai, äter spansk liten julekaka och tittar på "I Zlatans fotspår" på SvtPlay.
Inser att jag nog är ganska kär i honom fortfarande.

Igår tog jag klass,
idag fick jag lön
och imorgon ska jag klä mig i svart (som alltid förvisso) och gå till nytt jobb. Sköta kassan och vara välkomnande lady bland en massa spaggar av uteslutande manligt kön.
Ska i säng snart, måste rusta upp mig för diverse... diverse.
Men sen, efter jobbet väntar C/Sol och en njut timme i dansstudion.

Här är vi när Camilla fyllde bara barnet, och vi firade hennes eviga ungdom genom att ta varsitt glas vin och lyssna på när Mauro jazzade loss, inne på "den andalusiska hunden":